Se mig! Det är väl något som små barn och tonåringar vill att man ska göra. Dom formligen tigger om ens uppmärksamhet och kan hitta på än det ena, än det andra för att fånga ens uppmärksamhet. Jag är själv rätt ung. Det är bara ett par år sedan jag lämnade tonåren. Visst vill väl även jag bli sedd men jag skriker kanske inte så förtvivlat efter det längre. Alla vill väl bli sedda. Det är ju viktigt för att man ska må bra och känna att man finns och behövs.

Apropå se mig, så har jag skaffat mig en rolig liten grej för ett tag sen. Det är en webbkamera som jag beställde från en butik på nätet. Den har jag tänkt sätta upp här hemma vid min dator. Sen kan jag ju kommunicera med mina vänner på ett nytt och roligt sätt. Det gäller bara att tänka på att man bör ha kläder på sig och så måste man kanske också kamma sig ibland…

Det är ju så roligt att man kan kommunicera med andra på det här sättet. Tekniken utvecklas ju hela tiden och det är allt en himla tur. Det är ju inte så länge sedan man skrattade åt det här med bildtelefon. Man trodde väl aldrig att det skulle finnas en sådan i verkligheten. Nu sitter vi här och har konferenser med andra som befinner sig 100 mil bort och vi kan se varandra också.

Nu har du väl antagligen listat ut vad min blogg kommer att innehålla. Det kommer alltså att handla om hur vi kommunicerar med varandra. Den nya tekniken har ju gett oss så många olika sätt att välja mellan. Dessa tycker jag att vi ska prova på förstås. Jag tänker då prova i alla fall och sen kommer jag att blogga om detta för det är ju också ett sätt att kommunicera på.